Om anti-semittismen

Många kristna gjorde inte tillräckligt motstånd mot antisemitismen. Det sade påven Johannes Paulus II i fredags, när han tog emot deltagarna i ett symposium i Vatikanen om judefientlighetens kristna rötter.

Symposiet, som avslutades idag lördag, leddes av kardinal Roger Etchegaray, ordförande för kommittén för det stora jubelåret 2000 och var en del av föreberedelsen inför år 2000. Påven har i flera år uppmanat den katolska kyrkan att göra en samvetsrannskan eller "rena kyrkans minne", ta itu med alla heta potatisar i kyrkans historia.

Påven sade till symposiedeltagarna att det Nya testamentet ofta vantolkats "i den kristna världen" på den här punkten - i den kristna världen, men inte av kyrkan som sådan:

"I den kristna världen - inte av kyrkan som sådan - har det alltför länge cirkulerat felaktiga och orättvisa tolkningar av nya testamentet beträffande det judiska folket och om att det skulle bära på skuld."

"Detta," fortsatte påven, "har lett till fientliga känslor mot detta folk, som i sin tur har bidragit till att söva många samveten. När så Europa drabbades av en våg av förföljelser, som inspirerades av en hednisk antiseminitism som till sitt väsen också var fientlig mot kristendomen, så var mångas andliga motstånd inte det som mänskligheten hade rätt att vänta sig av Kristi lärjungar, trots att det fanns kristna som gjorde allt för att rädda de förföljda också med risk för sitt eget liv.

Er klarsynta blick på det förflutna för att rena minnet är särskilt lämplig för att visa klart att antisemitismen inte kan rättfärdigas på något sätt och helt och hållet skall fördömas," sade Johannes Paulus II.

Den katolska kyrkan tog ett avgörande steg på 1960-talet med Andra vatikankonciliets deklaration om andra religioner, Nostra aetate. Symposiet i Vatikanen har kunnat sammanfatta trettio års vandring på väg mot allt bättre relationer mellan katoliker och judar. Ett av de viktiga bibelställen om judendomen som diskuterats är ett stycke ur Paulus till romarna kap 9-11.2, där Paulus frågar sig: "Har Gud då förskjutit sitt folk?" Och svarar: "Visst inte!" (Rom 11:1) Detta stycke av Paulus mynnar ut i lovsången: "Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud!" (Rom 11:33) "Gud har gjort alla till olydnadens fångar för att kunna förbarma sig över alla." (Rom 11:32)

För de kristna är det viktigt att Jesus var just jude, förklarade påven:

"Gud är trogen sitt förbund. Ignorerar men detta ger man sig in på en väg (...) där det nya testamentet förlorar sin innebörd. Bibeln kan inte skiljas från folket och dess historia, som leder fram till Kristus, den utlovade och väntade Messias, Guds son som blivit människa. Kyrkan bekänner detta ständigt i liturgin genom att varje dag använda psaltarpsalmerna och Zaharias, jungfru Marias och Simeons lovsång" (i tidegärden).

"Den som menar att det var kulturell tillfällighet att Jesus var jude och att hans miljö var den judiska världen (...) Missförstår inte bara frälsningshistoriens innebörd utan angriper själva sanningen om Guds människoblivande (...)"

"Kyrkan fördömer med fasthet varje form av folkmord, liksom också de rasiska teorier som inspirerar eller utger sig för att rättfärdiga dem."

"I judeförintelsen Shoah förenas ondskan i varje folkmord och ett hat mot Guds frälsningsplan i historien. Därför", sade påven, "känner kyrkan sig också drabbad av detta hat."

Påven nämnde särskilt de bägge påvarna Pius XI och Pius XII, som var påvar under nazismen och under andra världskriget. Pius XII har kritiserats för att inte ha gjort tillräckligt starka uttalanden mot judeförföljelserna, men Johannes Paulus II sade att i sin encyklika "Summi pontificatus" från 1939 talade Pius XII om "mänskliga solidaritet och kärlek mot varje människa, vilket folk han eller hon än tillhör."

Bland deltagarna i symposiet fanns lundateologen Gösta Hallonsten, som berättar:

"Vi är 60-70 personer. Det är dels den historisk-teologiska kommissionen och dels är det inbjudna experter på förhållandet mellan kyrkan och judendomen. Symposiet heter "Den kristna antijudaismens rötter", och det betonas att det är ett helt inomkyrkligt symposium. Vi tar inte upp den allmänna antisemitismen. Pater Cottier, påvens teolog, som är ordförande, sade i sin inledning att Hitlers antisemitism är en hednisk företeelse och är egentligen också antikristen. Vad vi vill ta upp är snarare på vilket sätt det finns tendenser till antijudaism eller ansatser tilll judefientlighet inom kristendomen rent historiskt sett. Det är ett teologiskt vetenskapligt symposium, så vi går igenom i olika föredrag de bibliska skrifterna och nya testamentet. Vi har haft föredrag om Matteusevangeliet, om Lukas och apostlagärningarna, och till exempel om problemet med Johannesevangeliets tal om judarna: "judarna gjorde det och det," vad menas med det? Är det fientlighet mot judarna eller betyder det någonting annat? Alla sådana problem tas upp. I Romarbrevet skisserar Paulus en teologi om Israels roll i frälsningshistorien. Vi har också haft ett fördrdag som mycket grundligt har gått igenom påven Johannes Paulus uttalanden, som ju är ganska många och väldigt intressanta att analysera. Så det är ett grundligt vetenskapligt teologiskt symposium."