Enhälliga biskopskonferenser får uttala sig om tro och moral

Katolska biskopskonferenser kan uttala sig i moraliska och lärofrågor, men bara om de är enhälliga eller har Vatikanens godkännade. Så kan man sammanfatta de nya reglerna för de katolska biskopskonferenserna som publicerades i Vatikanen torsdag 23 juli. Dokumentet handlar om "Biskopskonferensernas teologiska och juridiska natur" och klargör några frågor som förblivit obesvarade sedan det Andra vatikankonciliet (1962-65) gav impulsen till skapandet av många nationella biskopskonferenser. Biskopskonferenserna är samarbetsorgan för biskoparna i ett land eller en världsdel, men konciliet redde inte ut exakt vilken auktoritet de har jämfört med en enskild biskop å ena sidan och påven å den andra.

Påvens brev är ett så kallat Motu proprio, en typ av kortare påvedokument med juridisk karaktär, och heter "Apostolos suos", Hans apostlar.

Påven skriver att biskopskonferensernas auktoritet kommer av att de är en del av världskyrkans odelade biskopskollegium i gemenskap med påven. Biskopskonferenserna har en viktig roll för att främja den katolska kristendomen i ett land eller en världsdel. De kan också uttala sig i frågor som rör både moral och trosläran, skriver påven. Om de gör det skall landets katoliker lyssna till dem "med religiös respekt". Påven använder samma uttryck som man brukar använda om hur katoliker förväntas lyssna till påven. Men, skriver påven, i sådana frågor kan biskopskonferenserna uttala sig bara om de är enhälliga. Om det finns minst två tredjedels majoritet kan biskopskonferensen uttala sig med Vatikanens godkännande. En majoritet av ett lands biskopar kan alltså inte sätta sig på en minoritet av dem om biskoparna är splittrade i en fråga.

Denna regel tycks reflektera påvens och Vatikanens erfarenheter av flera årtionden av biskopssynoder i Rom. Media framställer ofta en bild av en katolsk kyrka där de lokala biskoparna drar åt ett håll och påven drar åt ett annat. Erfarenheterna från biskopssynoderna är snarare att världens katolska biskopar kan vara lika oense inbördes som alla andra, och att påven försöker hjälpa dem att samarbeta med varandra.

Biskopskonferenserna uttalande måste också göras i enighet och gemenskap med resten av världskyrkan, dess biskopar och påven. Det är dessutom bra om biskopskonferenserna hör efter om andra konferenser arbetar på liknande uttalanden innan de offentliggör sitt eget.

"När biskopskonferensernas uttalanden i lärofrågor antas enhälligt, kan de publiceras i konferensens eget namn, och de troende måste lyssna med religiös respekt", skriver påven. "Men om de inte är enhälliga, kan inte en majoritet av biskoparna i en konferens ge ut en deklaration i hela konferensens namn som alla katoliker i området måste följa. Det kan de göra bara om de får den apostoliska stolens godkännande." I de bifogade reglerna påpekas att det behövs två tredjedels majoritet för att få Vatikanens godkännande, som inte är automatiskt.

(Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB)