Mer om Thomas More

31 oktober får alla världens politiker ett eget skyddshelgon: Thomas More, briljant engelsk 1500-talspolitiker som halshöggs av Henrik VIII för att han vägrade handla mot sitt samvete.

På torsdagen 26 oktober presenterades initiativet i Vatikanen av chefen för Vatikanens jubelårsfirande kardinal Roger Etchegaray, förrförre italienske presidenten Francesco Cossiga, och Lord David Alton från det brittiska överhuset.

"Johannes Paulus II utropar Thomas More till politikernas skyddshelgon för att... visa upp en människa som föredrog att dö hellre än att svika sitt samvete", sade kardinal Roger Etchegaray, chef för Vatikanens jubelårsfirande, under torsdagens presskonferens.

Thomas More "lät hela tiden sitt samvete fostras av Guds ljus och av kloka människors råd, långt från all fanatism eller subjektivism... Samvetet måste hela tiden fostras och mogna så att människan upptäcker att det bär på en lag som människan måste lyda," kommenterade Etchegaray.

Thomas More är en symbol för att ingen politisk makt har rätt att bestämma över människors samveten. Vördnaden för honom växte särskilt stark under 1900-talets kamp mot förtryckarideologier som nazism och kommunism. Påven Pius XI kanoniserade Thomas More 1935, två år inna han skrev rundbrev mot nazismen och kommunismen. Under kanoniseringen utbrast Pius XI: "En sådan fullständig människa!" och påminde om vad Erasmus kallade om sin vän Thomas More: "omnium horarum hominem", en man för alla tider på dygnet. Thomas More vördas sedan 1980 som martyr också av den anglikanska kyrkan. Lord David Alton från det brittiska överhuset berättade att många anglikaner ser Thomas More som en symbol som förenar katoliker och anglikaner.

Thomas More föddes i London 1478 och halshöggs där 6 juli 1535. Han studerade till advokat i Oxford och var också parlamentsledamot och domare. More blev parlamentsledamot vid 27 års ålder och blev sedan parlamentets talman. 41 år gammal började han arbeta direkt för kungen och blev rikskansler vid 52 år ålder. Han var den förste lekman som blev rikskansler. Men 16 maj 1532 såg han sig tvungen att avgå för att inte behöva ge sitt stöd åt Henrik VIII:s försök att ta kontrollen över kyrkan i England. More fängslades och halshöggs 15 månader senare eftersom han vägrade skriva under påståendet att kungen är kyrkans andliga överhuvud.

More omgav sig med flera av renässansens mest kända gestalter, som tänkaren Erasmus av Rotterdam och målaren Holbein den yngre, som målade hans porträtt. Kejsar Karl V sade att han hellre miste de bästa städerna i sitt rike än han gick miste om ett enda av Thomas Mores världefulla råd. Thomas More var en flitig författare. Mest känd är han för Utopia, där han skildrar ett samhälle som är raka motsatsen mot samtidens. Utopia var inspirerad av Platons Republiken och ville stimulera läsaren att själv upptäcka vilka etiska värden som ger mening åt samhällslivet. Men samtidigt som Thomas More var framgångsrik politiker och författare ägnade han mycken tid åt att uppfostra sina fyra barn och gick i mässan varje dag. Han ville att hans döttrar skulle få samma uppfostran som sonen, vilket var nästan otänkbart på den tiden.

25 september överlämnade Cossiga och senatorn Hilarión Cardozo från Venezuela ett brev till påven där de och en mängd politiker från hela världen bad påven utropa Thomas More till deras eget skyddshelgon. I brevet betonar de att Thomas More visar att sanningen måste gå före makten och det goda framför det egna intresset. "Han var en martyr för friheten i modern bemärkelse, för han motsatte sig maktens anspråk att bestämma över människors samveten. Det är en ständig frestelse som har varit särskilt aktuell under 1900-talet, då flera politiska system har vägrat erkänna att det finns någonting högre än politiken." Thomas More "försvarade friheten och visade att samvetet står över den civila makten." Thomas More kan alltså lära dagens styrande något viktigt, skriver politikerna, och hans budskap "kan inspirera alla dem som i vår tid vill avslöja och utplåna hotet från nya och maskerade förtryckarsystem."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/00-10-28
28. oktober 2000

av Webmaster publisert 28.10.2000, sist endret 28.10.2000 - 20:37