Inför påvens Greklandsresa 4-5 maj: nationalism och ekumenik i grekisk teologi

Det finns två olika strömningar i modern grekisk-ortodox teologi. Det skriver Yannis Spiteris i Vatikanens dagstidning Osservatore Romano 29 april inför påvens besök i Grekland, där protester och misstänksamhet varit särskilt påtagliga inför Johannes Paulus II:s ankomst. Spiteris är grek och kapucinmunk och undervisar om ortodox teologi på fyra påvliga universitet i Rom.

"Den ena strömningen präglas av nationalism och fientlighet mot Västerlandet", skriver Spiteris, som förklarar att denna strömning är särskilt förankrad vid Athens universitet. Den andra strömningen är framför allt förknippad med teologen Nikos Nissiotis (1925-1986), vars arbeten präglas av ett ekumeniskt perspektiv och ett studium av den heliga andens verkan i kyrkan (pneumatologi), och med Joannis Zizioulas (f 1931). Den katolske dominikanen och teologen Yves Congar, som motarbetades under 1950-talet men blev en av de mest inflytelserika under det andra vatikankonciliet och utnämndes till kardinal kort före sin död av Johannes Paulus II, beskriver Zizioulas som "en av var tids mest originella och djupaste teologer, vars djup kommer av en genomträngande förståelse av kyrkofärderna och av Kyrkans levande verklighet".

De teologiska fakulteterna i Grekland hör till de statliga universiteten i Athen och Thessalonike. Det är här som de grekiska biskoparna själva har studerat. Tidigare fanns också två lärosäten som hörde till den ortodoxa kyrkan: ett på ön Chalki, som hörde till patriarkatet i Konstantinopel (dagens Istanbul), som stängdes på order av Turkiets regering 1971, och ett i Det heliga korsets kloster i Jerusalem, som har flyttats till USA och nu undervisar på engelska.

Spiteris berättar att en del grekisk-ortodoxa teologer har haft stort inflytande på modern katolsk teologi. Det gäller särskilt Nikos Nissiotis. "Han är det mest lysande exemplet på vad grekisk-ortodox teologi kan bli när den befriar sig från sina provinsiella komplex", skriver Spiteris.

Nissiotis ledde 1976 till 1983 "Faith and order", en ekumenisk rörelse som sedan 1948 är en gren av Kyrkornas världsråd. Han var en av upphovsmännen till ett viktigt dokument om dop och eukaristi på "Faith and order"-konferensen i Lima 1982. Fem år senare berättade han själv i de grekiska jesuiternas tidskrift Synchrona vemata: "Den förste som jag visade texten för var påven Johannes Paulus II. När jag reste mig för att gå min väg, hejdade påven mig och frågade: `Har protestanterna verkligen skrivit under det här dokumentet?' Jag svarade: `Ja, ers helighet.' `Tack gode Gud!' utbrast påven."

Nissiotis hade redan varit permanent observatör vid det andra vatikankonciliet 1962-1965 för Kyrkornas världsråd. Han och andra ortodoxer blev ombedda att läsa ett utkast till dokumentet om kyrkan, som sedan fick namnet "Lumen gentium". "Som ortodoxer var vi mycket kritiska, för detta dokument, som handlade om kyrkan, nämnde inte ens en enda gång den heliga anden," berättade han själv. Det var typiskt för katolsk teologi och andlighet under flera århundraden fram till konciliet att man ofta glömde bort den heliga anden, som inte ens nämndes i den katolska mässans eukaristiska bön. Men konciliefäderna lyssnade tydligen till Nissiotis och de andra ortodoxa teologernas kritik, för han berättade att att nästa gång han fick se ett nytt utkast hade det två avsnitt om den heliga anden i kyrkan.

"Idag märker man överallt ett slags trötthet i teologin och en kris i ekumeniken. Ett litet land som Grekland kunde inte undgå att drabbas av denna kris," skriver Spiteris. Men han tillägger att han själv känner många unga grekiska teologer som han tror kommer att hjälpa den grekiska teologin att ta stora steg framåt: "Redaan det faktum att unga teologer blir medvetna om denna kris och kritiserar den inger hopp om en kreativ teologi i Grekland som kan tjäna både den egna kyrkan och världskyrkan."

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB
30. april 2001