Påven till Nordens katolska biskopar: "Låt kristendomens röst höras i det allmänna samtalet"

Den katolske biskopen i Stockholm Anders Arborelius, som tillrädde 1998, var lördag 5 april för första gången med på de nordiska katolska biskoparnas rutinbesök hos påven, som tyckte att biskoparna kunde komma på besök oftare.

Det var 1997 som de nordiska biskoparna senast genomförde det rutinbesök i Vatikanen som på latin kallas ad limina, en vallfärd till apostlarna Petrus och Paulus gravar. Biskoparna inledde veckan i Vatikanen tidigt på morgonen måndag 31 mars med att fira mässan vid Petrus grav i kryptan under Peterskyrkan. Torsdag 3 april var det dags för en mässa vid Paulus grav söder om Rom.

Resten av veckan fylldes av besök på olika Vatikankontor för att diskutera de katolska kyrkornas situation och behov i Norden. Lördag 5 april avslutades ad limina-besöket med att biskoparna togs emot av påven Johannes Paulus II i den pampiga Sala Clementina i påvepalatset.

De nordiska biskoparnas ordförande Gerhard Schwenzer från Oslo sammanfattade för påven vad som har hänt i de katolska lokalkyrkorna i Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island sedan biskoparnas förra besök 1997.

Sverige och Finland har fått nya biskopar: svenskfödde Andrs Arborelius i Stockholm och polske Joseph Wrobel i Helsingfors. Just i år firar tre stift 50 år, nämlingen Stockholm, Oslo och Köpenhamn. Antalet katoliker ökar, främst genom invandring men också genom konversioner och vuxendop.

"Den starka ökningen ställer oss inför ekonomiska problem", påpekade biskop Schwenzer: kyrkor och församlingar blir för små. De nordiska stiften får ekonomiskt stöd från utlandet, särskilt från Tyskland, men hjälpen täcker inte alla behov. "Ändå ser vi invandringen som något positivt," betonade han. "Genom samspelet mellan olika kulturer och traditioner har det liturgiska livet fått nytt uppsving."

Han påpekade också att många katoliker i de nordiska länderna är måna om att gå i mässan.

Alla de katolska biskoparna i Norden har ägnat stor uppmärksamhet åt skilsmässan mellan Svenska kyrkan och staten år 2000. Nu försöker de katolska biskoparna förstå i vilken riktning den självständiga Svenska kyrkan utvecklas. "Alla tendenser är inte positiva," sade biskop Schwenzer, och sade att man kanske borde vara mer uppmärksam på att stift och församlingar blir allt mer självständiga, vilket blir ett problem för kyrkans enhet.

De nordiska katolska kyrkorna kan glädja sig över att antalet präster och ordensfolk växer, till en del med lokala kallelser. Biskop Schwenzer påpekade att det nu finns karmelitkloster i alla fem länderna, att moder Teresas barmhärtighetsmissionärer finns i fyra länder, och att cistercienser och klarissor nu har slagit sig ned i Norge. "Flera av dessa nygrundade kloster kan glädja sig över återväxt i våra egna länder," påpekade han.

Till sist påpekade den katolske biskopen i Oslo att de katolska världsungdomsdagarna, då ungdomar från hela världen träffar påven och varandra, bär stor frukt bland unga katoliker. "Vi tackar er av hjärtat för detta initaitiv och vi ber Gud att ni får delta i många världsungdomsdagar!" sade Gerhard Schwenzer till Johannes Paulus II.

I sitt svarstal till biskoparna betonade påven att de kristna i de nordiska länderna kan hjälpa sina landsmän att förstå vad människan är. "När man glömmer bort skaparen blir hans skapelse obegriplig. Människan kan inte längre se att de är `mystiskt olika' alla andra jordiska skapelser. De ser inte längre att människans existens går utöver sinnevärlden. ... Vi talar här om livets fullhet, som går långt utöver den jordiska tillvarons dimensioner."

Påven betonade att det är viktigt att "evangelisera kulturen." "Ni står inför utmaningen att låta kristendomens röst höras i det allmänna samtalet." Påven noterade med glädje att biskoparnas ställningstagande i etiska frågor har fått en viss genomslagskraft. Han nämnde särskilt biskoparnas herdabrev om äktenskap och familjefrågor som uppmuntrar gifta par att bevara och utveckla värdet hos äktenskapets oupplöslighet.

"Äktenskapet instiftades av Gud från första början och finner sin fullaste innebörd i Kristi undervisning," sade han. "Sanningen om människans sexualitet träder fram när makarna ger sig till varandra och tar emot den största tänkbara gåvan, den gåva som gör dem till Guds medarbetare för att ge liv till en ny människa."

Johannes Paulus II påpekade att de skandinaviska folken är välkända för sitt engagemang i fredsfrågor, ekologiskt ansvar och humanitär hjälp. "Men sann humanism omfattar alltid Gud," påpekade han. "Annars kommer den förr eller senare, också oavsiktligt, att förneka den värdighet som hör till varje människa. Därför måste ni hjälpa era kulturer att ösa ur sitt rika kristna arv för att förstå människan."

I alla de nordiska länderna utgör katolikerna en liten minoritet i länder där det största samfundet är en luthersk kyrka. Påven uppmuntrade biskoparna att fortsätta det ekumeniska engagemanget för kristen enhet utan att dölja de svårigheter som kvarstår. "Den ekumeniska vandringen tar fasta på vad vi har gemensamt," sade han. "Samtidigt får man inte glömma bort eller dölja de verkliga svårigheter vi ännu måste ta i itu med på vägen till enhet. Full gemenskap i tron existerar inte ännu, men för den skull får vi inte förlora hoppet."

Till sist noterade påven med glädje att en flera nordiska katolska lokalkyrkor nu upplever nu en ökning av kallelserna till konsakrerat liv. "Det är ett tydligt tecken på att det finns ett nytt intresse för andlighet och avspeglar unga människors längtan efter att fördjupa sitt trosmedvetande och sin förståelse av tron," sade Johannes Paulus II.

Allra sist improviserade påven några ord om att han minns väl sitt besök i Norden 1989, "särskilt när ni kommer på ad limina-besök, så kom tillbaka oftare!"

Les den engelske versjonen av pavens tale!

Vatikanradions skandinaviska avdelning
5. april 2003