Biskop William Kenney: EU är ett fredsprojekt, synd att Sverige är utanför EMU.

Onsdag 24 september röstade Europaparlamentet ned ett förslag att nämna Europas kristna rötter i ingressen till Europas framtida författningen. Ändringsförslaget hade lagts fram av den kristdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, som har relativ majoritet. Det röstades ned med 283 nej, 211 ja och 15 blankröster. De som röstade för var Europaparlamentets kristdemkorater och höger. Mot förslaget röstade de flesta vänsterledamöter.

Både Europas katolska biskopar och påven Johannes Paulus II har upprepade gånger sagt att EU:s författning bör erkänna den historiska roll som kristendomen spelat för att skapa den europeiska civilisationen.

William Kenney är hjälpbiskop i Stockholms katolska stift och har varit mycket engagerad i EU-biskoparnas samarbetsorgan COMECE. Han är ledsen över Europarlamentets beslut.

-Ja det beklagar jag. Jag har arbetat väldigt mycket med det här tillsammans mina kollegor och medbröder i COMECE, som är biskopskonferensen för de länder som tillhör EU. Jag representar de nordiska ländernas biskopar, i alla fall i de tre länder som tillhör EU. Jag beklagar att detta har hänt. Jag tror att det är en omskrivning av historien som pågår i viss mån. Ingen kan förneka de kristnas rötterna i Europa. Nästa steg för mig skulle vara att åmtinstone Gud får nämnas i inledning till författningen. Det har vi inte fått igenom heller än så länge, och det förstår man ännu mindre, för även judendomen och muslimerna har så vitt jag har förstått från dem inget problem alls med att ett sådant omnämnande. Om man tar med judarna och muslimerna och alla kristna i Europa måste det vara majoriteten av Europas befolkning. Då har man bara kvar en sekulariserad grupp som inte tror på Gud eller någonting, och jag har svårt att tro att det skulle vara majoriteten.

Majoriteten av Europas befolkning ser alltså sig själv som medlem av något slags trossamfund. Därför kan man säga att de troende är i majoritet i Europa, något som Johannes Paulus II flera gånger har påpekat. William Kenney är övertygad om att det gäller också det sekulariserade Sverige.

-Det är min fasta övertygelse, även här i Sverige, även om det minskar, men det är fortfarande 70-80% av befolkningen här i Sverige, som ofta har rykte om sig att vara det mest sekulariserade landet i Europa, som tillhör någon form av organiserad religion.

Europaparlamentets beslut att inte nämna Europas kristna rötter i författningen kan verka egendomligt mot bakgrund av att det fanns en stark kristen inspiration när man efter det andra världskriget lade grunden till det som idag kallas EU. Många men inte alla av det nya Europas grundläggare var kristdemokrater.

-Inte bara kristdemokrater, jag skulle säga [Europa] var i händerna på folk som kanske inte alltid var praktiserande men totalt genomsyrade av det kristna budskapet obeorende av politisk färg, för det fanns socialdemokrater som också var inblandade. Vad EU var utan tveckan var ett fredsprojekt. Du behöver bara se på Adenauer, De Gasperi och Schumann. De var män som hade sett två världskrig och var så chockerade och samtidigt övertygade om att det inte fick förekomma krig, att det var för hemskt. Det här var ett sätt att förhindra det. De såg det ekonomiska som ett medel för att skapa fred i Europa. Det måste sägas att de har lyckats. EU är det mest lyckade fredsprojektet i europeisk historia.

Det är alltså ett fredsprojekt, inte ett ekonomiskt projekt som ligger till grund för dagens strävan efter att ena Europa. Därför är det fel att bara anlägga ett ekonomiskt perspektiv på frågor som EMU, menar William Kenney. Fredsperspektivet saknas i Sverige.

-Detta är ett perspektiv som man har förlorat i länder som Sverige, där det kanske aldrig heller har funnitspå grund av att Sverige stod utanför kriget. Därför har [EU] kommit att ses som ett ekonomiskt projekt, men det har det aldrig varit. Det finns en hel del politiska ledare, inte minst [Europakommissionens ordförande] Romano Prodi själv, som fortfarande kan se EU som ett projekt för integration, fred, och för att människor skall leva tillsammans, så som det var menat, och ett ekonomiskt projekt bara som medel. Det tror jag är det perspektiv som saknas. En annan punkt jag skulle betona är att jag tror inte man kan ta freden för given. Det är något som varje generation måste arbeta för. Jag beklagar djupt det svenska beslutet att säga nej till EMU, inte av ekonomiska grunder, det är jag inte kapabel att bedöma, men på grund av att vi är ett steg utanför, och det kan inte vara bra. Vi skall integreras så mycket som möjligt för att undvika att vi hamnar i konflikt med varandra.

Det ideologiska fredsperspektivet saknas alltså i Sverige av historiska skäl. Före folkomröstningen om euron talades det mest om vad Sverige skulle tjäna på, inte om freden.

-Jag tror att det också har att göra med en annan strömning och det är den materialism som finns i vårt samhälle. Det är frågan hur många kronor jag har i min ficka som kan vara avgörande. Men fred kostar pengar. Om EMU skulle innebära att vi får en litet lägre levnadsstandard eller så, då måste man fråga sig: är inte fred värt att betala för?

KI/KAP (KathPress/Katolsk Informasjonstjeneste)

KI/Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB 24. september 2003
24. september 2003