Samtal om efterkristen människosyn

Hur ser man på människokroppen och familjen efter kristendomen? En påvlig familjeforskningsinstitution samlade under den gångna veckan 150 människor från fem världsdelar i Rom för att diskutera hur en efterkristen människosyn kommer till uttryck i familjelagstiftningen.

I västvärlden håller en ny människosyn på att växa fram, som menar att könstillhörigheten inte är viktig för en människas identitet. Den katolska kyrkan håller tvärtom fast vid att Gud har en avsikt med att skapa människan till sin avbild som man och kvinna. Så kan man sammanfatta diskussionerna under studieveckan, som avslutades med att de 150 deltagarna åkte ut till påvens sommarställe Castel Gandolfo sydöst om Rom, där påven kunde lyssna och delta i diskussionerna. Johannes Paulus II bjuder ofta in forskare från hela världen till olika slags vetenskapliga seminarier och andra akademiska möten på sitt sommarresidens för att i avslappnade former samtala om forskningens framsteg och om vår tids samhälle och kultur.

Den påvliga institutionen för familjeforskning grundades av Johannes Paulus II för 18 år sedan och bär hans namn. Den är en unik företeelse i den akademiska världen i och med att en och samma institution har avdelningar i alla världsdelar: i Rom, i Washington, Mexico City, Valencia, samt i Benin, Brasilien, Indien och Australien. Institutionen leds idag av fader Angelo Scola, rektor för det påvliga Lateranuniversitet i Rom, där institutionens huvudavdelning finns.

Studieveckan tog fasta på hur dagens familjelagstiftning i förändring avspeglar en ny människosyn som håller på att växa fram. När påvens institution för familjeforskning grundades för 1981 hade stora omvälvningar i familjelagstiftningen inletts i många länder. På katolskt håll upplevde man att liberalisering av skilsmässa och abort stred mot de egna övertygelserna om förhållandet mellan man och kvinna och om människolivets okränkbarhet. Det som då framstod som enskilda moraliska och etiska stridsfrågor har idag visat sig vara något annat. I hela västvärlden har det vuxit fram en ny människosyn, en antropologi, som kommer till uttryck i ny familjelagstiftning. Och det är en klart efterkristen antropologi.

Den nya antropologin, sade Johannes Paulus II, "menar att kroppens könstillhörighet inte hänger ihop med den enskilda människans identitet. Det leder till en kris för föreställningen att samhällets naturliga och grundläggande byggsten är ett ett oupplösligt äktenskap mellan en man och en kvinna. Att få barn blir ett rent privat projekt som kan förverkligas med hjälp av biomedicinsk teknik utan sexualakt."

"Om man eliminerar kroppsligheten i sexualakten nedvärderar man fortplantningen", sade påven. I stället för "ett samarbete med Gud Skaparen" blir fortplantningen bara "en tekniskt kontrollerad reproduktion av ett exemplar av en art."

Skillnaden mellan en kristen och en efterkristen människosyn handlar alltså bland annat om hur man ser på kroppen. För den efterkristna antropologin är kroppen bara ett redskap som man kan handskas med som man vill. För en kristen människosyn hänger kroppen ihop med personen och dess identitet och är en gåva från Gud. Denna gåva förmedlar en kallelse, ett budskap från avsändaren om vad Gud vill med personens liv. "Kroppens könstillhörighet hör till Guds plan med oss, där man och kvinna är skapade till Guds avbild (1 Mos 1:27) och är kallade att skapa en trogen och fri gemenskap som avspeglar kärleken mellan personerna i Treenigheten (jfr Kol 1:15-16)," sade Johannes Paulus II till deltagarna.

Carl Anderson, vice ordförande för Washingtonavdelningen av påvens falijeforskningsinstitution, betonade att det som för tjugo år sedan såg ut som moraliska stridsfrågor i själva verket var tecken på att en ny efterkristen människosyn höll på att växa fram i västvärlden.

Vad den katolska kyrkan bör göra i det här läget, menade Carl Anderson, är att bemöda sig om att klart och tydligt förmedla sin människosyn både inom kyrkan och till resten av samhället.

Vatikanradions skandinaviska avdelning/OB/99-08-27